Lullabies to myself

Nej, jag syftar inte på Promoe (men det slår mig nu att jag borde posta något om honom snart). Jag syftar på att klockan är alldeles för mycket och att jag är alldeles för pigg. Vid sådana tillfällen - de är mer än vanliga ska jag väl ta och erkänna - är det viktigt att inte lyssna på något som är ens i närheten av upptempo. Nej, nu snackar vi avskalat, mjukt, försiktigt och nedtonat - allt för att vagga in sig själv i någon slags placebotrötthet. Tillåt mig att illustrera:









Förresten blir man ju minst sagt småirriterad över att Dylans folk ska vara så jävla duktiga på att rensa Youtube på allt som har med hans låtar att göra, usla covers finns det dock tonvis med.
Nej, nu ska vi se om inte dessa vaggvisor ger effekt.