Vid trädkronans rötter

I mitt Bon Iver/The Tallest Man On Earth-knarkande har jag vid upprepade tillfällen stött på artistnamnet Feist. Både Kristian och Justin har i olika intervjuer nämnt denne Feist som en stor inspirationskälla och förebild inom deras musicerande. Till en början glömde jag namnet så fort det klingat av, men allt eftersom det har dykt upp i fler och fler sammanhang så var jag till slut tvungen att kolla upp vem denne Feist kunde tänka sig vara. Och oj, vad glad jag är att jag slutligen fick tummen ur min försuttna gamla ishockeyröv. För här, HÄR finns det själ och hjärta att hämta! Lyssna och begrunda.

Feist - Graveyard (Live)



Feist - Get It Wrong, Get It Right (Live)



Feist - I Feel It All (Live, akustisk på en rullande på buss)



Avslutningsvis tar vi en fin liten hyllning, från en mästare till en annan.

Bon Iver - The Park (Feist cover)

Bra country luktar hem, halm och hästskit

Bra country är som den där nageln du råkade klippa lite lite för kort - varje gång du rör i det så svider det till precis tillräckligt mycket för att du inte ska bli galen utav det. Bra country är skitigt otvättat hår och ostrykna flannelskjortor, det är julbelysningen i snålblåsten en kall decemberkväll. Att inte tycka sig ha tid att raka det vildvuxna skägget eller klippa det allt för långa håret, trots att det enda man gör om dagarna är att röka och titta på fåglarna. Bra country är att lämna ensam fast än man innerst inne vill stanna. Bra country är att slita tio år på ett lager bara för att kunna köpa sig en bättre bil att ta sig snabbare till lagret med. Bra country är att sitta vaken när alla andra har somnat. Att dricka för att komma ihåg, inte för att glömma. Att inte prata med någon på flera dagar, eller att prata med någon i flera dagar. Bra country är de svartvita fotografierna i hyllan, som levt betydligt längre än personerna i dem.

Bra country kan ta 10 minuter att skriva, eller kräva att man spelar sönder tre gitarrer och en banjo innan det träder fram. Bra country luktar hem, halm och hästskit. Det kan vara endast en gitarr och ett munspel, eller ett ensamt piano. Men likväl
ett stort skränigt band, med slitna skor, skitiga hattar och distade instrument. Bra country är mycker mer än en snygg slidegitarr, och mycket mindre än taktfasta trummaskiner. Med andra ord, Israel Nash Gripka är BRA country.

Hittade bara live-versioner på YouTube, så kolla gärna även in orginalinspelningarna på Spotify, de är fint producerade och snäppet vassare!

Israel Nash Gripka - Sunset, Regret (Live)



Israel Nash Gripka - Fool's Gold (Live)




....Och imorgon ska jag se Bon Iver live, nyp mig.

Mvh.
En pretentiös uppblåst jävel. (Jag vet, men knappt någon läser ju bloggen ändå så låt mig hållas)