Dylan tribute och Timo Räisänen

Spelningen på krokodil var bara så jävla bra. Trots alla episka hardcorekvällar måste jag nog säga att detta var bästa giget jag sett på krokodil. Sjukt bra musiker och allt som allt bra låtval, längtar redan till nästa gång.

Imorgon är även en stor dag. Timo Räisänens nya platta kommer och shit vad jag längtar. Jag känner på mig att jag inte kommer bli besviken, men återkommer i vilket fall som helst med en uppdatering!


Cover på In Flames The Mirror's Truth, som alltså är med på skivan.


god kväll

Crushed by a Crowd

tänkte bara vara vänlig och bjuda på ett smakprov från Tiger Lous nya skiva innan jag somnar.




ha det fint
/kalle 01:42

Razorlights nya

Hallå i stugorna.
Hoppas ni inte bitit av er naglarna i väntan på ett nytt inlägg (okej, i ärlighetens namn hoppsa jag väl faktiskt det). Hur som helst skulle jag vilja yttra några ord angående Razorlights nya skiva Slipway Fires. Den var faktiskt hur jävla bra som helst och toppade alla förväntningar. På många av låtarna är det ett helt nytt Razorlight man stöter på och det är nog mycket just därför jag gillar plattan så mycket, för det finns ju inte mycket tråkigare än band som kör på i samma hjulspår skiva efter skiva.
På skivan finns många olika sorters låtar, men i allmänhet är det ett mera lågmält Razorlight med många lugna låtar. Gillade du de två första skivorna måste du lyssna på denna. Vad som nu återstår att se är när skivan ska släppas i sverige, förstår inte vad cdon håller på med egentligen, tempo tack!
Vad som även bör tilläggas är att Razorlight i och med denna skiva kommer till stockholm för att göra en spelning på Debaser slussen. Givetvis är det 18 års åldersgräns, vilket suger så jävla hårt för min del. Detta är en spelning jag väntat på länge och det skär lite i hjärtat att jag kommer att missa den! Har du tillfället att se dem så tag det i akt! Den 10 december smäller det i Hufvudstaden.

Favoriterna för tillfället:
Wire to Wire (första singeln från skivan)


Blood for Wild Blood


60 Thompson


Sov gott
/kalle 01:39

Simon and Garfunkel

Skulle vilja lyfta fram dessa två herrar i nattens blogginlägg. De gör så otroligt stämningsfulla låtar och man får en sjukt skön känsla när man lyssnar på dom. Omöjligt att beskriva känslan med ord, men det påminner litegrann om julstämning, fast ändå inte liksom. Ni kanske fattar, men förmodligen inte.
Lyssna på låten helt enkelt! Hela spelningen från Central Park finns givetvis på youtube, så det är också ett litet tips sådär.



guten nachts
/kalle 00:59

Lite sent ute..

MEN: i början av nästa år kommer 90-talets förmodligen bästa popband till sverige. 28:e januari spelar Oasis på globen och någon dag tidigare eller senare, har inte så bra koll, i göteborg.
Hann inte riktigt med när biljetterna släpptes för en vecka sedan, men som tur är finns det fortfarande biljetter kvar och jag är SJUKT sugen.
Inte för att jag lyssnat sådär överdrivet mycket på Oasis de senaste två åren, men de är ändå några av mina barndomsidoler och deras helt sanslöst skitbra låt Live Forever har alltid varit en av mina absoluta favoritlåtar (har ni mot förmodan missat den flikar jag in den här nere).
Bör även sägas att deras senaste skiva kanske inte riktigt levde upp till förväntningarna och bara innehåll kanske ett par riktigt bra låtar, men trots detta tror jag att det kan bli en galen spelning. Ska nu spara ihop några slantar ifall att det blir en resa ned till huvudstaden och helt enkelt hoppas att jag får någon med mig, frivilliga är mer än välkomna att höra av sig, men lägg helst på en rem då biljetterna säkert tar slut inom en rätt snar framtid.



ha en skön natt kära bloggläsare
/kalle 01:22

John Wesley Harding

Den för tillfället bästa dylanskivan och således också mest spelade är John Wesley Harding. Vet inte hur jag skulle beskriva albumet med några få ord, men behagligt är ett ord som dyker upp i alla fall. Även om denna skiva blev början på dylans krista period (tydligt i låten "The Ballad of Frankie Lee and Judas Priest), som är den tråkigaste av dem alla, så kan man inte låta bli att gilla den.
Även om många av texterna som sagt har kristna budskap är de genomgående skitbra, som alltid annars. Nu ska jag sluta skriva i onödan och ger er istället min vana trogen lite kött på benen.

"Dear Landlord"


"Ballad of Frankie Lee and Judas Priest"


"I Pity the Poor Immigrant"



god kväll
/kalle 23:56

Before the Trenches

Har varit dåligt med uppdateringar senaste dagarna, men även om jag dedikerar mitt liv till denna blogg måste man ju få tid till något annat också! Är för tillfället inne i något slags indieträsk och mitt projekt för tillfället är att mata igenom The Bear Quartets alster. Nämnda band är enligt mig bland det absolut bästa som sprungit ut ur norrbottens musikscen. Luleåbandet har släppt en väldans massa skivor, har ingen jättekoll men någonstans mellan tio och femton skivor rör det sig om, så det finns en del att plocka från!

Denna låt är väl lite av en personlig favorit, älskar refrängen trots att den kanske inte känns så originell.



Skulle du gilla The Bear Quartet och inte nöjer dig med dessa 10-15 skivor, vad det nu är, kan du även kolla upp Mattias Alkberg BD som är sångarens andra (före detta) band.


mer kommer
/kalle 03:10

Kristian Anttila

Har inte lyssnat något på Kristian Anttila tidigare, men idag fick jag erfara att han gör sjukt sköna låtar. Det suger lite att jag ibland är totalt efterbliven när det gäller att hänga med i musiksverige, särskilt i detta fall eftersom att Anttila lirade på Piteå Dansar och Ler i år. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet. Eftersom jag hittade en rabattcheck på 50 spänn hos CDON för någon dag sen tror jag att jag ska ta och beställa hans debutplatta. Med gratis frakt i och med CSN-kortet kommer det att landa på 9 riksdaler, vilket det absolut är värt, varje dag.




god kväll
/kalle 01:10

Shelter from the storm

Folk som påstår att Bob Dylan inte kan sjunga har jag aldrig förstått mig på. Att sjunga rent är ingen större konst, men att använda rösten på samma sätt som Dylan är det inte många som varken gör eller kan. Hans sätt att vrida och vända på orden, betona vissa och så vidare gör att man "aldrig vet vad som kommer hända". Detta i sin tur gör att det aldrig blir långtråkigt utan bara jävligt bra helt enkelt.

Klädseln bör också uppmärksammas, så enormt stiligt.




/kalle 18:00

Cocaine in your cola

Denna låt slog i alla fall mig. Jag har tidigare nämnt david sandström, han är en sjukt bra låtskrivare och en artist som till och med min ömme fader föll för, och eftersom han är typ världens mest svårflörtade människa när det kommer till musik måste det ju betyda nånting.




till nästa gång
/kalle 03:44