John Wesley Harding

Den för tillfället bästa dylanskivan och således också mest spelade är John Wesley Harding. Vet inte hur jag skulle beskriva albumet med några få ord, men behagligt är ett ord som dyker upp i alla fall. Även om denna skiva blev början på dylans krista period (tydligt i låten "The Ballad of Frankie Lee and Judas Priest), som är den tråkigaste av dem alla, så kan man inte låta bli att gilla den.
Även om många av texterna som sagt har kristna budskap är de genomgående skitbra, som alltid annars. Nu ska jag sluta skriva i onödan och ger er istället min vana trogen lite kött på benen.

"Dear Landlord"


"Ballad of Frankie Lee and Judas Priest"


"I Pity the Poor Immigrant"



god kväll
/kalle 23:56