Nästintill ett lobotomerat tillstånd klistrar sig fast på ansiktet när man sittplatsar sig igenom Norrlands mörka landskap gud-vet-inte-när på natten. Lenndin ligger rådäckad efter två vinare, Johan sitter ihopklämd bredvid en till synes en helt ok man med en t-shirt med skojig text som man knappt kan tyda bakom den blåsvarta regnjackan han använder som täcke, och jag klarvaken, hostande men ändå i ett optimistiskt humör.
Huruvida jag vill ha något sagt i denna post är irrelevant, men värt att nämna är att vi nu är påväg emot Way Out West i Gbg. Kan väl nämna de artister som ska ses eller är intressanta under festivalen:
Torsdag (enbart klubbspelningar): Okkervil River, Timber Timbre
Fredag: Avett Brothers, Edward Sharpe and the Magnetic Zeros, The Hives, Explosions in the Sky, Fleet Foxes, Thåström, Iamamiwhoami, Prince, Empire of the Sun, WU LYF (MAXAD DAG) <- känns bra att jag kunde den kronologiska ordningen utantill. Jävlar.
Lördag: Mjadu. Kanye West, tiesto, pulp, Me and my Army. Inte lika maxad som fredagen.
Onsdag: LISEBERG
Mannen bredvid Johan har nu vaknat och väljer att ur sin ryggsäck ta ut en påse ostbågar, en halva fanta och en god bok, vilken i detta fallet är Romarblod, halv gud-vet-när på natten och mitt mellan Ånge(st) och resten av befolkade jordklotet. Jag ifrågasätter honom däremot inte, jag beundrar mer hans framförhållning och vision - att ha med sig mat på tåget. "mat". "tåg".
Får tacka broder Jocke för det fina inlägget mitt i sommarsvetten. Jocke, som för tillfället är på tour runt i Sverige för att fånga alla festivaler, borde komma hem här i dagarna, och då kan man ge honom en kram, en kartong tobak och en hemmagjord krans av vita rosor som han kan ha på huvudet.
Har inte skrivit något på bloggen på grund av, som jag ändå visste innan jag började med det, att man blir lite less sådär. Men, det betyder inte att jag inte har utforskat ny musik de senaste 4 månaderna. Det, om något, innebär motsatsen, because that's what I do.
Det är bara att kolla in beviset. Spotify har blivit mer eller mindre som en dagbok gällande mitt musikaliska utforskande och kartläggande, och det har eskalerat en del på senaste.
Och all musik där är musik jag tycker är inspirerande och bra. Samt Taken By A Stranger av Lena, för hon är snygg, och några låtar som är antingen konstiga eller löjligt roliga. Och väldigt mycket musik där på senare tider har kommit från en annan "Spotifybloggare", kan ni gissa vem?
Jajemän, där har ni ungdomens källa, inget mindre än Stickans lista, vilket alltså är Jockes!
Om vi kopplar ihop allting till en röd tråd så spelade White Lies på Hultsfredsfestivalen förra veckan, vilken bland andra jag och Jocke ville fara till lite sista minuten, men det blev tyvärr inte av.
White Lies är ett av många band som har hittat mig den senaste månaden, och det är min favoritgenre, vilket är alternativ rock... tror jag i alla fall. Den är omfattande, fan, så vi säger så.
Den här låten slängdes in i playlisten den 30:e Juni. Mycket fin låt med grym refräng som man (se: jag) kan relatera till. Ungefär såhär hade det kunnat se ut förra veckan på Hultsfred.
Och apropå alla dessa festivaler så ska vi (Se: Jag, Jocke och vår trustworthy companion) ju faktiskt till Way Out West i augusti, och tagget dit börjar närma sig maximum. Jag bokade inte in mig på festivalen därför den sprudlade av asm artister, som skräddarsytt för mig, utan istället här i efterhand så har jag lyssnat in mig en hel del på artister som ska till festivalen, vilket 1. ger dåligt, DÅLIGT med indiecred; och 2. känns fantastiskt, då det är så mycket jag har hittat.
Jocke, i inlägget under, länkade till WU LYF, vilket är ett av många band som kommer dit, och de blir inte att missa. Jag rekommenderar hela deras första platta. Helt eget sound. Lite älska eller hata, gissar jag på.
Sedan har vi youtubesensationen Iamamiwhoami, ett projekt som leds av sångerskan Jonna Lee. Stor, stor rekommendation till de som gillar elektronisk pop/rock med en liten twist. Sedan är alla musikvideor som en lång, kryptisk, konstig berättelse. Om man studerar noga så vet man vad det handlar om. Det älskar jag. Det är nästan skam att inte låta dem ha ett eget inlägg här på bloggen.
