Tågigt.

Nästintill ett lobotomerat tillstånd klistrar sig fast på ansiktet när man sittplatsar sig igenom Norrlands mörka landskap gud-vet-inte-när på natten. Lenndin ligger rådäckad efter två vinare, Johan sitter ihopklämd bredvid en till synes en helt ok man med en t-shirt med skojig text som man knappt kan tyda bakom den blåsvarta regnjackan han använder som täcke, och jag klarvaken, hostande men ändå i ett optimistiskt humör.

Huruvida jag vill ha något sagt i denna post är irrelevant, men värt att nämna är att vi nu är påväg emot Way Out West i Gbg. Kan väl nämna de artister som ska ses eller är intressanta under festivalen:

Torsdag (enbart klubbspelningar): Okkervil River, Timber Timbre

Fredag: Avett Brothers, Edward Sharpe and the Magnetic Zeros, The Hives, Explosions in the Sky, Fleet Foxes, Thåström, Iamamiwhoami, Prince, Empire of the Sun, WU LYF (MAXAD DAG) <- känns bra att jag kunde den kronologiska ordningen utantill. Jävlar.

Lördag: Mjadu. Kanye West, tiesto, pulp, Me and my Army. Inte lika maxad som fredagen.

Onsdag: LISEBERG

Mannen bredvid Johan har nu vaknat och väljer att ur sin ryggsäck ta ut en påse ostbågar, en halva fanta och en god bok, vilken i detta fallet är Romarblod, halv gud-vet-när på natten och mitt mellan Ånge(st) och resten av befolkade jordklotet. Jag ifrågasätter honom däremot inte, jag beundrar mer hans framförhållning och vision - att ha med sig mat på tåget. "mat". "tåg".