Vill tacka coach Kalle för det varma välkomnandet, samt en fin Mars Volta-låt att kicka igång med. Das ist ganz schön, ja. Mer av den varan kan det mycket väl bli.
Feberdrömmar kan ju vara det trippigaste som finns. I förrgår natt drömde jag till exempel att en vän skulle, citat; Bryta näsbenet av mig, för att jag hejade på Luleå Hockey som för tillfället ledde med 1-0 emot Timrå IK. I den drömmen var tydligen denna vän en Timrå-fanatiker.
Sedan inatt toppade väl febern, och drömmarna därefter. Drömde bland annat att det var studentveckorna igen, men att dessa utspelade sig på PDOL. Vi stod och köade för att komma in till kära 1906 för en middag innan vi skulle ut och uppleva festivalen, där bland andra MGMT, Queens of the Stone Age, Bon Iver samt The Tallest Man on Earth skulle spela. Ganska sjuk line-up för PDOL. Ganska sjuk line-up för en festival överhuvudtaget vill jag påstå. Jo, men, att.
Tänk då en feberdröm på syra.
Skulle ju vara passande att slänga in någon video på MGMT eller QOTSA eller något här, på grund av nämnd dröm ovan, men det är nästan lite för genomtänkt och för journalistiskt. Lite för mycket inom ramarna för min smak.
Kan väl öppna då med en riktig klassiker, från den mest inspirerande personen jag känner till.
Givetvis John Frusciante.
Kreativiteten flödar genom denna man. Min första rejäla kontakt med honom var egentligen på en tågresa mellan Stockholm och Älvsbyn. Jag satt där, helt paralyserad och i trans medan jag väntade på att tåget skulle närma sig, och i lurarna var albumet Shadows Collide with People från 2004. Kommer ihåg att jag inte gillade det från början. Satt och lyssnade igenom varje låt och tänkte what is this i don't even, men det var på tiden man var ung, dum och outbildad inom musiken. Nu talar jag inte om att kunna musik såsom teori eller instrument, utan snarare att kunna lyssna in sig på musik, att öppna nya dörrar hela tiden för det musikaliska utforskandet. John Frusciante var mitt rejäla första steg i utvecklingen. Ibland krävs det helt enkelt för att kunna uppskatta musik. Givetvis finns det musik som sätter sig direkt och blir en favorit, men då är man ju redan någorlunda inlyssnad och har ett hum om det området.
Nåja, nog med skitsnacket.
Dags för ett smakprov av 2000-talets i särklass bästa album. Detta är vad musik handlar om.
Ni får början och slutet. Antingen kan ni sitta och gissa på vad som händer i denna resa mellan låt 2-17 och vara olyckligt ovetande eller så kan ni kolla in resten och bli lyckligt vetande.
Carvel
The Slaughter
Febriga hälsningar från en svettig nykomling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar