Många av de personer som går till historien gör det tack vare att de är mer eller mindre unika på något sätt. Unik är en underdrift när det kommer till Tom Waits. Han har aldrig någonsin kompromissat i någonting han gjort för att försöka gå hem hos den breda massan. Istället har hans musik bara blivigt mer och mer insnöad för varje år som gått. Vilket är rätt uppfriskande i den extremt kommersialiserade tid vi just nu befinner oss i. Trots detta måste jag nog ändå erkänna att jag mest uppskattar musiken Tom gjorde i början av sin karriär - då han fortfarande pysslade med något sånär traditionella pianoballader. (På senare år har det mest blivit att banka på skrot i olika former, samt läsa in diverse poetiska monologer. Vilket, i och för sig, är rätt episkt även det.)
Jag ska inte dra ut på presentationen mer än så - utan lämnar istället, med varm hand, över till den australienska talk show hosten Don Lane, och hans magiska intervju med Tom Waits 1979!
Del 1: Intervju
Del 2: Waits avslutar med att spela låten On The Nickel live i studion.
PS. Det går inte att ta miste på hur hänförd Don Lane blir av Tom Waits under den här intervjun, vilket är rätt kul att studera.
1 kommentar:
haha, han är så kung!
Skicka en kommentar