Någon kvar? Soft! Hela meningen med det här inlägget var egentligen att lyfte en helt galet grym Dylan-låt som ofta, helt och hållet oförtjänt, tenderar att glömmas bort. När jag surfade runt på Youtube, desperat letandes efter detta guldkorn kom jag dock att finna en helt annan infallsvinkel till ett blogginlägg.
Jag hittade inte låten. Som så många gånger tidigare när det gäller Dylans episka mästerverk. Från detta drar jag, åtminstone, två slutsatser:
1: Någon, antingen his highness himself eller någon annan (förmodligen en kombination) är alldeles för jävla inställd på att rengöra internet på allt som kommer ens i närheten av ett upphovsbrott mot Dylans verk. Detta är trist, då alla borde få möjlighet att bli upplysta, så att säga.
2: Det är ALLDELS för jävla många människor som spelar in covers på Dylans låtar. Jag menar, det är inte okej att söka efter ett mästerverk, och istället mötas av tusentals (nästan bokstavligt Tusentals!) taskigt framförda covers. Inför en fn-konvention som förbjuder covers på Dylans låtar, omgående!
Sådär, då var det avklarat. Jag skulle som sagt dela med mig av en helt annan låt, men den var omöjlig att finna, men DETTA är rätt fint det också. Lyssna bara på texten. Oh my fucking god (god being Dylan) !
Ni har såklart redan listat ut det redan, men ja, givetvis blev det helt galet mycket napp ikväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar