Vid trädkronans rötter

I mitt Bon Iver/The Tallest Man On Earth-knarkande har jag vid upprepade tillfällen stött på artistnamnet Feist. Både Kristian och Justin har i olika intervjuer nämnt denne Feist som en stor inspirationskälla och förebild inom deras musicerande. Till en början glömde jag namnet så fort det klingat av, men allt eftersom det har dykt upp i fler och fler sammanhang så var jag till slut tvungen att kolla upp vem denne Feist kunde tänka sig vara. Och oj, vad glad jag är att jag slutligen fick tummen ur min försuttna gamla ishockeyröv. För här, HÄR finns det själ och hjärta att hämta! Lyssna och begrunda.

Feist - Graveyard (Live)



Feist - Get It Wrong, Get It Right (Live)



Feist - I Feel It All (Live, akustisk på en rullande på buss)



Avslutningsvis tar vi en fin liten hyllning, från en mästare till en annan.

Bon Iver - The Park (Feist cover)

Bra country luktar hem, halm och hästskit

Bra country är som den där nageln du råkade klippa lite lite för kort - varje gång du rör i det så svider det till precis tillräckligt mycket för att du inte ska bli galen utav det. Bra country är skitigt otvättat hår och ostrykna flannelskjortor, det är julbelysningen i snålblåsten en kall decemberkväll. Att inte tycka sig ha tid att raka det vildvuxna skägget eller klippa det allt för långa håret, trots att det enda man gör om dagarna är att röka och titta på fåglarna. Bra country är att lämna ensam fast än man innerst inne vill stanna. Bra country är att slita tio år på ett lager bara för att kunna köpa sig en bättre bil att ta sig snabbare till lagret med. Bra country är att sitta vaken när alla andra har somnat. Att dricka för att komma ihåg, inte för att glömma. Att inte prata med någon på flera dagar, eller att prata med någon i flera dagar. Bra country är de svartvita fotografierna i hyllan, som levt betydligt längre än personerna i dem.

Bra country kan ta 10 minuter att skriva, eller kräva att man spelar sönder tre gitarrer och en banjo innan det träder fram. Bra country luktar hem, halm och hästskit. Det kan vara endast en gitarr och ett munspel, eller ett ensamt piano. Men likväl
ett stort skränigt band, med slitna skor, skitiga hattar och distade instrument. Bra country är mycker mer än en snygg slidegitarr, och mycket mindre än taktfasta trummaskiner. Med andra ord, Israel Nash Gripka är BRA country.

Hittade bara live-versioner på YouTube, så kolla gärna även in orginalinspelningarna på Spotify, de är fint producerade och snäppet vassare!

Israel Nash Gripka - Sunset, Regret (Live)



Israel Nash Gripka - Fool's Gold (Live)




....Och imorgon ska jag se Bon Iver live, nyp mig.

Mvh.
En pretentiös uppblåst jävel. (Jag vet, men knappt någon läser ju bloggen ändå så låt mig hållas)

Olästa kärleksmeddelanden under nymålade väggar

Det är ingen hemlighet att jag dagligen knäböjer för världens längsta människas ständigt takttrampande fötter. Och idag, Söndag, är självklart inget undantag. Jag har än en gång letat igenom YouTube-skafferiet efter den där lilla bortglömda kaksmulan som kanske, bara kanske, ligger gömd i något hörn. Tyvärr hittade jag den inte den här gången heller, men i mitt letande sprang jag däremot på en hel del gamla godingar som jag tror många andra har missat. Så här kommer en liten kavalkad av outsläppta låtar och covers med våran egen älskade lilla Mattsson. En liten bootleg så här på vilodagen skulle man kunna kalla det!

Outsläppta låtar

There's No Leaving Now



Weather Of A Killing Kind



In The Pockets



Covers

Graceland



These Days



Moonshiner



Hang Me



Let's Caramelize



Somna om nu för fan.

Jag önskar mig sockar, sovmorgon och skaparglädje

Sitter i skrivandets stund på en buss på väg till mitt jobb på posten här i Stockholm. När Johnny Cash paradlåt, Folsom Prison Blues, tuffar igång i hörlurarna så slår det mig att Johnny inte kan ha varit mycket äldre än vad jag fyller idag när han, under sin militärtjänstgöring, skrev denna klassiska countryblues, som senare skulle bli hans stora genombrott. Denna tanke leder mig in på två sidospår. Det ena går under rubriken: "När är det min tur att få skriva min genombrottslåt, som jag kan turnera världen över med och tjäna feta feta cash?!" Svar: Vad det verkar, troligtvis aldrig.

Morgonfunderingssidospår nummer två går under morgonfunderingssidospårsrubriken: "Några andra fantastiska debuter, som jag tycker hamnat i skymundan för senare verk". Svaret följer här nedan:

Thomas Andersson Wij - Ett Slag För Dig - Du Skulle Ha Tagit Det Helt Fel (Live)



Cat Power - Dark End Of The Street EP - Ye Auld Triangle



David Gray - A Century Ends - Shine (Live)



PS. Kolla gärna in alla låtar på dessa tre debutalbum (alla finns på Spotify) som genomgående håller väldigt hög lägstanivå SAMT högstanivå!

Där man svettas, stämmer gitarrer och bär mössa inomhus

Sprang även på detta under mitt tub-surfande. (ÄLSKAR att fastna på YouTube för länge! Det var alldeles för länge sedan sist. Mest pga att jag inte haft tillgång till min dator och internet samtidigt på länge) Halvintressant om man är osunt intresserad av Bov Iver/Fleet Foxes. Helintressant om man spenderar sina dagar på ett postlager och är påtagligt understimulerad.

In The Studio: Bon Iver



In The Studio: Fleet Foxes

Ge mina LP-skivor till den lokala alkisen...

...om mitt huvud imploderar av melankoli och perfektion den 4:e November. Och se till så att någon snabbt forslar bort kroppen och sopar upp resterna av huvudet, så att Justin och hans mannar kan slutföra sin spelning som om ingenting hade hänt.

Bon Iver - Towers



Bon Iver - Calgary



Bon Iver - I Can't Make You Love Me/Nick Of Time

Try to bend a river, eller bara att ta sig upp ur stolen igen.

Sitter som förstenad i ett mörkt rum, i en fåtölj, i Rågsved, är lite bakfull och är fullständigt såld. Har precis lyssnat på bland det vackraste jag någonsin tidigare lyssnat på. Även om jag hört den här låten förr, (då live i en KYRKA till och med!) så är det inte för än idag, då jag hittade denna magiska video på YouTube, som låtjäveln rev till ordentligt i bröstkorgen. Jag inser att den här bloggen är så gott som död, men jag var tvungen att med lätt darr på handen få utlopp för den här känslostormen någonstans. Så det fick bli bland mossan på denna ekande tomma blogg.

Idiot Wind - Try To Bend A River (+ en cover av Lucinda Williams Big Red Sun Blues) live från en solig äng i Dalarna.



Det var allt.