När Atmospheres senaste skiva kom ut i april det här året hade jag knappt hunnit upptäcka duon i fråga, och det tog ännu längre tid innan jag fann When Life Gives You Lemons.
Ni vet säkert hur det brukar vara när man hittar en nya artist/grupp; man hör en låt man gillar, laddar sedan ned albumet låten kommer i från och utgår så att säga därifrån. För min del med Atmosphere blev den här inkörsporten God Loves Ugly från 2002.
God Loves Ugly innehåller låtar med relativt "simpla" beats och istället ligger tonvikten på de komplexa texterna och framförandet av desamma. Detta var någonting jag föll för direkt och jag tror att det var därför som When Life Gives You Lemons inte direkt föll mig i smaken när jag hörde det för första gången.
When Life Gives You Lemons å sin sida innehåller mer melodier, lite mer direkta texter och tydliga refränger. Vissa saker tar väl helt enkelt ett tag att absorbera och jag har nu kommit att inse det briljanta med den här skivan. Vad jag gillar är att låtarna på skivan skiljer sig mycket från varandra, vilket gör att man kan lyssna igenom den hur många gånger som helst utan att lessna.
Kännetecknet för Minneapolisduon är genomgående för alla skivor och det är just detta signum som gör att jag gillar dem; texterna. Slug skriver om relevanta saker som relationer, olika vardagssituationer samt problem i samhället. Detta gör att musiken mer givande än den som kommer från de artister som sjunger om hur dyra deras sneakers är, hur många bitches de har samt hur mycket droger de tar. Det funkar på festen liksom, det har även en viss charm, men det håller inte riktigt i längden.
Kort sammanfattad är When Life Gives You Lemons, You Paint That Shit Gold en skiva jag absolut tycker ni bör ge en chans, även om ni inte lyssnar på hiphop i vanliga fall.
/kalle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar