Kanske beror det på att förväntningarna byggdes upp något enormt med hjälp av de tre inledande spåren, som är SVINBRA, men det känns som att den aldrig riktigt lyfter till de nivåerna som den skulle kunna göra och att skivan liksom kommer av sig någonstans efter den första tredjedelen.
Det kan såklart vara så att det helt enkelt är en skiva som tar ett tag att lära sig älska, så jag ska såklart inte döma ut den totalt innan jag lyssnat igenom den fler gånger.
Gillar ni lite mer nedtonad hiphop med bra texter ska ni tveklöst lyssna igenom denna i alla fall.
Bästa spåret är The last to say, och det har ni här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar