Att spela spel är ju kul!

Ibland skulle jag vilja skriva lite om film på den här bloggen också. Kanske skulle vara en uppfriskande omväxling ibland. Jag vet dock inte, med tanke på bloggens namn kanske det vore falsk marknadsföring? Vad tycker kollegorna? Vad läsarna tycker väger såklart in ungefär lika mycket, och med det menar jag inte att kollegorna har mer att säga till om, utan att läsarna helt enkelt är ungefär lika många som kollegorna.

Anywhooooo, tills detta blir verklighet (eller ens en färdig idè, den har inte riktigt växt färdigt i mitt huvud ännu) får man helt enkelt hitta sätt att vinkla saker och ting lite åt det hållet, så:

David Fincher är ett av de största genierna som knallar omkring i ett par skor, och nu pratar jag inte bara in terms of regissörer, utan om människor i allmänhet. Detta är snarare ett faktum än en åsikt. Ikväll glodde jag på The Game och satt under två timmar med munnen halvöppen av ren och skär förtjusning. Har ni inte sett den - se den. Har ni sett den - se den igen för guds skull.

Utöver själva storyn och regin gillar jag det minimalistiska less-is-more-soundtracket. Det når inte riktigt upp i samma klass som Fight Club och The Social Network (om vi snackar Fincher), men fortfarande riktigt bra.

Speciellt förtjust är jag i filmen end song (om någon har en bra översättning tas den emot med öppna armar) skriven och framför av kultbandet Jefferson Airplane. Extra bra blir den såklart om man sett filmen och förstår symboliken med låtvalet, men i vilket fall som helst är det en fet låt.

Har ni tragglat er igenom hela den här väggen av osammanhängande text kan ni lika gärna lyssna på låten tycker jag.



Och med det önskar jag er alla en god natt!