Det här med att välja skivor till bilen är en känslig sak! Detta gäller i synnerhet när man, som mig, är... låt oss säga rätt bekväm av sig och samma skivor tenderar att ligga i cd-växlaren rätt många veckor. Det gäller med andra ord att välja plattor som man vet att man inte kommer att ledsna på. Med detta i åtanke måste jag säga att min mest spelade skiva i bilen just nu är ett alldeles utomordentligt bra val. Husgudarna Led Zeppelins debutskiva från 69, med samma namn. DET kära vänner, är en skiva som tål att lyssnas på hur många gånger som helst.
Efter denna utläggning känns det som att det naturligaste vore att länka en låt från denna skiva, vilket jag också tänkte göra, men sedan fastnade jag återigen framför denna liveversion av Whole lotta love(första spåret från deras andra skiva) och jag kunde fan inte låta bli att länka den, eftersom den helt enkelt är alldeles för fet för att missa.
Ptja, vad ska man säga? Jag skrev igår att det var ovant att skriva ett blogginlägg, uppenbarligen var det ovant att skriva rubriker också. Säga vad man vill, men lite pinsamt är det fan, att lägga in ett stavfel i det första inlägget på nästan två år. My bad.
Den här klassikern har spelats rätt flitigt i helgen. Dubbelklicka gärna så ni får se hela bilden, för videon är rätt grym och av någon anledning vill bara två tredjedelar av bilden synas i bloggen.
När det är måndag morgon och allt (well.....) tycker jag även det passar fint att slänga in det här briljanta klippet, från den minst lika briljanta filmen High Fidelity. Enjoy.
Whoa! Jag ska inte ljuga, det här känns ovant. Ganska exakt två år efter senaste inlägget väljer jag återigen att med hjälp av konstgjord andning försöka väcka liv i denna (potentiellt) alldeles fantastiska blogg. Huruvida det lyckas bättre denna gång ska jag låta vara osagt, men det skadar ju sällan att försöka.
Jag ska på en gång erkänna att denna blygsamma nystart till stor del beror på slumpen, då jag helt enkelt råkade trilla in på blogger då jag loggade in på mitt google-konto, samtidigt går det inte att förneka att det också är en slags reaktion på alla dessa s.k dagboksbloggar man fullkomligt drunknar i överallt på internet. Jag vill gärna tro att det är många med mig som inte finner minsta intresse av att läsa om människors vardagliga förehavanden, och med denna blogg hoppas jag kunna förmedla något mycket mer väsentligt - riktigt fet musik.
Jag ska allra ödmjukast medge att jag säkert har fel, förmodligen vill folk verkligen läsa om folks vardagssysslor och tycker det är skittråkigt med massa youtube-klipp med låtar, men som sagt, det är aldrig fel att försöka.
Om ni tagit er tid att läsa ända hit vill jag ta tillfället i akt och lova er att det inte kommer vara såhär långa texter i framtiden, jag försöker bara göra det hela mer högtidligt än det i själva verket är. Nu, utan vidare dröjsmål, till något trevligare:
Det vore förresten inte alls fel att se Grohl och grabbarna på Stadion i sommar. Tjaa.. Då är det väl inte mycket mer att säga förutom att önska eventuella läsare en god natt?
Bloggen har inte uppdaterats på nästan två månader och jag ska inte anstränga mig med någon dålig bortförklaring. Sjukt kasst gjort av mig helt enkelt (även om herr sebastian mer än gärna fått axla rollen som skribent!).
Detta är dock inget att gräva ned sig över, speciellt inte i dessa tider då bloggpauser ter sig ganska populära. Desto viktigare är varför jag nu väljer att damma av den kära bloggen, John Frusciantes nya skiva landade ju äntligen i brevlådan i slutet av förra veckan! Lite sent om sider visserligen, den har funnits på internet sen i mitten av januari, men den här gången gav jag mig fan på att jag skulle vänta tills jag hade den i handen.
Utan minsta antydan till tvekan var det värt varenda sekund av väntan! Eftersom att denna Frusciante ligger mig väldigt varmt om hjärtat så var förväntningarna inför denna skiva skyhöga, men döm om min förvåning när den till och med överträffade förväntningarna!
Inte nödvändigtvis den bästa skiva John har gjort, men då alla hans skivor är så enormt bra är det svårt att ens rangordna dem.
Jag ska inte förstöra skivan med massa onödiga ord. Frusciante själv säger att skivan gör sig bäst på maxad volym i ett mörkt vardagsrum och han har förmodligen rätt. Lyssna på skivan och njut.
The Empyrean heter den och den kommer att skaka din värld!
